Olivia Eriksson

Biologistudenten Olivia Eriksson är besöksvärd på Curiosum.

BildIngrid Söderbergh

Varför ska jag besöka Curiosum tycker du?

– För att lära dig nya saker på ett nytt sätt! Jag LOVAR att du kommer lära dig åtminstone något nytt och dessutom ha en skön dag i ett coolt hus.

Varför jobbar du på Curiosum?

– Jag tycker att universitetet har ett ansvar att vara synligt för allmänheten och visa innehållet i naturvetenskapen för de som den faktiskt är till för, det vill säga alla. Så det känns som ett viktigt uppdrag. Och för att vi har så kul, ibland känns det mer som en hobby än ett jobb.

Många av besökarna är barnfamiljer och det är kul att jobba med barn. Det roligaste är när de överraskas och tycker att något de inte trodde de skulle gilla är kul och intressant eller spännande.

Berätta om en rolig händelse som inträffade på Curiosum!

– Första gången jag testade VR-glasögon, jag hade blåmärken i flera veckor.

Vad är roligast med att plugga på universitet?

– Då man får uppenbarelser, till exempel att man nyss lärt sig en matematisk modell och så ser man överensstämmande exempel på den från verkligheten, plötsligt faller alla bitar på plats och man bara lever livets liv.

Vilka är dina framtidsplaner?

– När jag var liten ville jag bli paleontolog, nu skulle jag gärna bli forskare inom evolutionsbiologi. Mitt yrke får styra var jag bor, kanske blir det Peking eller Sydpolen?!

Vem är den coolaste forskare?

– Rachel Carson, hon var marinbiolog och var tidig med att upplysa om konsekvenserna av miljögifter. Jag tycker att det är häftigt hur hon nådde ut till allmänheten på ett okonventionellt sätt (som romanförfattare) med sin kunskap.

Berätta om en speciell talang som du har!

– Mitt minne! Jag kan till exempel räkna upp alla USA:s 46 presidenter i kronologisk ordning, men jag förstår inte riktigt varför min hjärna tycker att sånt är prioriterat över att till exempel komma ihåg lösenord (för det gör den alltså inte).

När blev du överraskad?

– I höstas körde jag längs en tråkig skogsväg och precis när jag kom runt en sväng satt en gammal havsörn där kanske 10 meter framför mig och jag bara RYCKTES ur min mentala dvala. Helt annan upplevelse än att se dem på långt håll, det här kändes som en drake.

 

BildIngrid Söderbergh